Det första jag börjat sticka av de garnerna är Vestpå av Bente Geil.
Den är rolig att sticka, men jag hade stora problem med att ökningarna blev alldeles för synliga.
Sedan började jakten på en snygg ökning som inte drar ihop garnet och inte gör att det syns ett hål.
Jag fastnade för den nästan osynliga ökning som Tant Kofta beskriver på sin blogg. För att det skulle bli mindre hopdraget på vissa varv valde jag också att endast öka i de räta ribborna på ena varvet. Sedan vände jag arbetet och ökade i de räta maskorna på varvet efter på den andra sidan. I vändningen gjorde jag w&t. Det blir helt klart snyggare när man gör en ökning och det verkar gå bra även med två ökningar. Visst syns ökningarna lite, men jag tror att det jämnar ut sig lite när man tvättar den och garnet "blommar" lite.
Nu har jag bara 10 varv kvar och varven är väldigt långa och jag har bytt kabel vartefter och använder nu 150 cm rundsticka. I mönstret står det 80-100 cm rundsticka och det finns inte en chans att det ska räcka till!! Tacka vet jag utbytbara spetsar och massor av kablar!!! :D
2 kommentarer:
Elsbeth Lavolds metode for å øke ved å strikke i hhv høyre eller venstre løkke i masken under (forrige pinne) er også god, og gir lite synlige økninger.
Hilsen Inger
Jo den metoden är också bra Inger, men i det här fallet blev det ännu bättre med Tant Koftas metod. Det är ju bra att känna till flera metoder och kunna välja det som passar bäst till varje tillfälle och sitt eget handlag.
Skicka en kommentar