Nu har jag också sytt oss var sin skinnpåse av lite skinnspill som låg här hemma i "bra-att-ha"-skrubben.
Min mans kläder börjar arta sig. Hans linnetunika och tabard är klara. Tabarden är ju säkert det enklaste plagget man hade på sig under medeltiden! Egentligen kan den vara en rak tygbit med hål för huvudet. Jag har också sytt en toile till hans byxor, så dem ska han få prova nu i kväll.
Hans nålbundna mössa har fått byta färg för att passa hans kläders brun-beige färgskala. Dessutom passade jag på att töja ut den lite så den passade honom bättre. :)
Jag rotade fram och dammade av min bandvävstol för jag visste att det satt ett halvvävt brunt och gult band i den. Bandet brickväver jag av växtfärgat garn. Bandvävstolen är INTE av medeltida modell, utan är en sentida konstruktion, men det är fasligt praktisk!! Det här bandet vävs med tomma hål i en del brickor och det gör att väven är lite extra vinglig och det är lätt att tappa bort brickornas ställning om varpen blir slak. Med vävstolen kan man enkelt hålla en bra spänning.
Även fast det var evigheter sedan jag började väva det här bandet, gick det förvånansvärt fort att rekapitulera hur jag hade gjort vridningarna. Mönstret är ju tydligt symmetriskt. För att inslagsfärgen ska synas tydligt väver jag med inslag från bägge håll.
Den bruna färgen kommer från färglav och den gula är troligen från pors. Jag är inte helt säker. Det är ju så många växter som ger gul färg!
Bandet ska bli KM´s skärp. Det blir nog bra med lite mer färg till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar