Spetsstickningsböcker del 1

Jag har handlat en del spetsstickningsböcker den senaste tiden.
Här tänkte jag presentera den första: Arctic knitting av Donna Druchunas.
Den handlar om Alaskas eskimåer och deras spetsstickning av myskoxull (qiviut). En stor del av boken handlar om skillnader och likheter mellan olika ekimåstammar och inuiter samt deras levnadsvillkor och språk.

Men givetvis handlar den också en hel del om världens dyrbaraste fiber, underullen från Myskoxe , qiviut. Trots att det är så stora djur, ca. 300 kg, lämnar de endast 2,3-2,7 kg ull/år. Ullen kammas av och på så sätt undviker kan att få med de längre och hårdare täckhåren. Det finns ju inte direkt mysloxar i mängd heller. Enl. boken finns det 150 000 varav 500 i fångenskap, men enl. Wikipedia finns det 20 000-30 000. Så något däremellan är väl rätt!!??

Att qiviutgarn är dyrt är uppenbart. Här finns ett exempel. De färdigstickade sjalar är ljuvliga, men priserna är inte precis i min klass. Om jag vinner på Lotto kanske?!

Det intressantaste är naturligtvis när man kommer in på deras stickning. I boken finns det spetsmönster jag inte sett någon annanstans. De har namn som harpunmönster och järvens mask. Stickmönstren har, som i de flesta stickkulturer, inspirerats av andra mönster på kläder och husgeråd. Alla mönster har inte lika ovanliga namn. Det finns även mönster som påminner om t.ex. Orenburghsjalarnas ibland ganska enkla mönster.

De utför dessutom spetsstickningen lite annorlunda än jag är van. Det brukliga är att ett omslag hänger ihop med en hoptagning. I den här boken är det oftast ett omslag, en hoptagning och en vriden maska som stickas i en följd. Jag har inte hunnit prova det ännu, men det ser ut att ge en mer distinkt kant.

Boken innehåller, förutom de traditionella mönstren, drygt 10 stycken nygjorda designer.

Detta är en lite annorlunda spetsstickningsbok. Om man inte måste ha massor av nya designer utan är intresserad av historia och fakta också är den värd att äga.